I flera dagar hade jag sett framemot att äntligen “bli fri”…jag hade fjärilar i magen och en pirrande känsla. Kunde knappt tro att jag skulle kunna pusta ut snart. Torka bort svetten från pannan och slippa det som tynger mig. Jag kunde se mållinjen, gränsen till där jag befann mig och dit jag ville komma. Men så kom beskedet och “friheten” blev snabbt en illusion…men jag var nära, väldigt nära….
Nämen vad snöpligt… :-( usch, känner igen den där känslan… Tänker på dig. Kram
Så tråkigt att bli “frihetsberövad” så där plötsligt. Vad hände?
Nämen…vad tråkigt! Får man fråga vad det var?
Kram!
OJ…har ingen aning om vad det gäller, men skickar ändå en stor kram till dig…den kan väl aldrig landa fel…
Oj oj..ok jag tror jag förstår vad det hela handlar om..är säker på att du snart kommer bli helt fri..det är kanske meningen att du ska vara *fängslad* ett litet tag till..
Hang in there sweety!!
Trevlig Helg!
[...] jag promenerade hem den kvällen försökte jag förtränga det som hänt tidigare och gladde mig över Anna Gavaldas fina komplimang [...]
Usch vad tråkigt, jag hoppas verkligen att det ordnar sig, vad det än är…
Kramar
[...] beskedet i torsdags så har jag fått så fina sms, mail, telefonsamtal och kommentarer på min blogg. Det värmer [...]