Igårkväll var jag på Akademibokhandeln och närvarade när den franska författarinnan Anna Gavalda blev intervjuad. Det var kul att träffa henne IRL, hon svarade på frågorna som ställdes till henne på ljuvlig franska. Jag trollbands redan när jag läste hennes bok “Tillsammans är man mindre ensam”, hon skriver så levande och detaljrikt att jag ibland läste om vissa stycken och lät händelsen präntas in i minnet.
I slutet signerade hon böcker, på min avdankade franska bad jag henne att signera följande :
Jag köpte hennes senaste bok, “Lyckan är en sällsam fågel”
“Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans” – hade jag med mig
Syrran, that one is for you! Tack för lånet av boken “Tillsammans är man mindre ensam” :-)
Som ni ser, för varje bok tog hon sig tiden att teckna söta figurer!
När jag var klar och hade fått alla mina böcker signerade ville jag även köpa hennes första bok “Jag älskade honom”, så gick jag runt i bokhandeln och letade rätt på den :-)
Återigen fick jag ställa mig i den långa kön för att få boken signerad. Precis innan hon skulle börja skriva i boken frågade jag om hon ville att jag skulle skriva ner mitt namn på post-it lappen igen för att underlätta stavningen då det är ett ovanligt namn. Men då sa hon att hon mycket väl kom ihåg mitt namn! Solli, heter du ju, en sådan vacker ung dam glömmer jag inte lätt du är så finklädd med kjolen och den söta rosetten, sa hon på franska, log och pekade på min rosett. Vad jag rodnade! Och riktigt glad blev jag också! Därefter fattade hon tag om pennan och signerade boken:
Ser ni så sött? Ett hjärta ritade hon dit, “merci beaucoup” sa jag innan jag sa hej då och gick därifrån.
När jag promenerade hem den kvällen försökte jag förtränga det som hänt tidigare och gladde mig över Anna Gavaldas fina komplimang :-)
*gårdagens outfit
